FÖR ATT ÄLSKA NÅGON SÅ MYCKET ATT MAN IBLAND BARA VILL DÖ SÅ ÄR DET INTE DEN RÄTTA VÄGEN
När man var liten var allt perfekt. Livet var som en saga, prinssesor och prinsar. Kärleken var så lätt, vänskapen var så stark. Utseéndet var inget problem. Allt var lixom.. underbart. Men just nu så är det inte samma sak. Man blir sviken och det leder till skit snack. Man gör saker man inte borde göra. Man gör saker som man inte får göra. Saker som man får ta skit för. Även jag gör det.. Men nu, nu finns det bara sorg.. sorg men endå lycka. Förr grät man för ett skrubbsår, nu gråter man för att man blivit dumpad. För blev man glad när man fick en docka man önskat sig mendans nu blir man glad av att vara lycklig. Och lycklig nu är att ha många kompisar och vara älskad. Men självklart har man alltid viljat ha det där lilla extra.. Den där lilla uppmärksamheten. Vissa vill ha väldigt mycket uppmärksamhet, kanske lite för mycket. Och det skapar den vi idag är. Den hemska människan folk kan vara. Som mobbar, sårar och förstör andras liv. Och det är så otroligt jobbigt för den som blir offret. Idag så ljuger man och snackar skit bakom ryggen på en, bara för att inte ta omvägen. Att ta omvägen att bli älskad, utan man vill bli älskad snabbt och inte behöva kämpa för det. Istället så kränker man andra så man själv får den uppmärksamhet man vill ha. Och det leder till att man får vad man vill. Och jag har blivit sviken, sviken av en speciel person som jag älskade. Men som bara lätt mig stå ensam kvar. Ensam kvar i denna stora världen, och det var fel.
Du var allt för mig, du betydde otroligt mycket. Du var min andra halva. Jag fattar inte att du gick den väg du gick. Jag tänker inte gå runt & deppa för det som har hänt. Men du var verkligen allt för mig. Nu är du ingen. Absolut ingen, du är som ett stjärnfall. Du försvann bara lixom? Av alla min tusen frågor fick jag inga svar. För du var bara borta. Helt borta. & jag vet att du aldrig kommer tillbaka. För andra är ju viktigare än mig? jag fattar inte poängen? tycker du det är ballt det du håller på med? bara för du är med dina andra kompisar? men vet du vad? det är låååångt ifrån ballt. fråga vem som helst. Så varför gör du det du dör? är det enda du kan göra, är du bara bra på att svika personer? för jag har åxo känslor, & mina känslor var extra starka för dig. Jag älskade dig. Mer än bara älskade, jag avguda dig. Jag gjorde det. Du hadde mitt halva hjärta, du hade det i dina händer. men du kastade bara iväg det. & Jag vill verkligen ha ett svar? varför? varför har du vallt det här? är jag inte tillräkligt cool för att vara med dig? är jag för töntig? asso jag fattar inte.. jag gör verkligen inte det. Men jag hoppas att jag någon gång får svar på alla mina frågor. För jag vill ha tillbaka dig, det vill jag. Jag vill ha tillbaka våra dagar, allt det fantastika vi gjort. Jag säger som en kompis " du var ballt utan b, men nu är du kingen utan k". precis så är det. iaf i ombyta roller. jag älskade dig, & jag gör det fortfarande & jag kommer ALLTID att ha en bit i mitt hjärta avdig. för du försvinner inte bara. För jag älskade dig mer än vad du själv tror. Du var som en ängel utan vingar. men allt förendras ju. du började umgås med fel personer, & då ville du inte längre vara med mig. Jag var bara luft. Jag var bara .. ingenting. Jag hoppas att vi kommer kunna lösa igenom det här. För både du & jag vet att det här inte kommer gå, det kommer gå HELT åt helvete. så jag hoppas på det bästa.
Många har en crush, man gillar någon väldigt mycket. Och vissa tar det på ett jobbigt sätt. Precis som jag, jag vet knappt vad jag själv vill. För att älska någon så mycket att man ibland bara vill dö så är det inte den rätta vägen. Utan fel väg. Man hoppas och hoppas på att det en dag är "vi" och inte du och jag. Men endå så känns det så fel. Man vet inte vad man ska göra. Men som vissa säger, Never say never. Fast även om det är så man tänker så hjälper det inte. Utan det är fortfarande bara fel. Och man får aldrig det man vill ha. Man sitter där och väntar, väntar på att det en gång ska bli vi. Men endå så ser man den man älskar sitta och skratta med någon annan. Och då känns det så tomt..
Men precis som alla andra har jag käsnlor. Precis som alla andra så saknar jag någon. Och exakt som alla andra har jag drömmar. Drömmar som inte alltid kommer att gå i uppfyllese. Drömmar som med andra ord är omöjliga i visa lägen. Även jag kan gråta, slåss & skratta. Jag kan göra allt som du kan göra. Men det finns alltid en bit som fattas. Som fattas av mig. Och utan den biten kan jag inte göra allt alla andra kan. Men med den biten kan jag det.. Jag kan fortfarande gråta, slåss & vara arg. Men jag har inte längre glädjen att skratta, le & ha kul. Ha den glädjen ett barn sak ha. Många hemska saker har hänt. Men detta är en hellt annan sak. Det är bra men endå helt omöjligt. Det är som att leva med ett halft hjärta... Men kanske så är det bara att glömma allt. Att kanske ge upp sina drömmar? kanske är det bäst så. Jag vet inte? Man undrar ju. Men detta är speciellt. Det är otroligt. Jag älskar någon som jag kanske inte borde älska? Någon som kanske bara gör fel, någon som alltså inte är bra för mig. Och det sårar, det gör mitt liv omöjligt. Omöjligt att leva ett hellt normalt liv.
Även jag gillar någon så oerhört mycket att jag har lust att dö. Men endå så känns det så otroligt att jag känner så här. Kanske är jag dum i huvudet? Men det tror jag knappast.
Men att höra, se, och lyssna på dig gör mig stark. Du gör mig så stark att jag känner den livslusten jag ska känna. Du får mig att må bra men endå.. Du får mig samtidigt att må piss. Jag har aldrig sett en så otrolig männsika. Men endå så är du så långt ifrån. Det jag vet om dig är som fakta från google, som fakta från tidningar och fakta från allt. Men endå så är det jaqg vet från hjärtat. Från att se dig. Höra dig, och endå veta det jag vet. Jag älskar dig, jag älskar dig otrligt mycket. Kanske lite för mycket. Eller kanske alldeles för mycket. Kanske så mycket att jag kommer lämna allt bakom mig för dig. Att glömma dig är som att komma ihåg någon man aldrig sett. Som att veta vem man egentligen är och vad man egentligen vill. Med andra ord omöjligt i mina ögon. Omöjligt att glömma, glömma dig, glömma det jag har och att glömma det jag vill.
Och det som sårar mig mest är att jag aldrig kommer kunna skratta med dig, att aldrig kunna le med dig, att aldrig kunna hålla dig i handen, att aldrig kunna prata med dig, att aldrig kunna se dig, att aldrig kunna röra dig, att aldrig få prata om mina problem och att aldrig... aldrig kunna älska dig..
Kommentarer
Postat av: Sara
sv; Hej!
Jag har en Canon EOS 500D, men den är hos pappa, så kan bara använda den varannan helg! :)
Postat av: Elin
finns ida <3
Trackback
